Ibland ser jag ut såhär. Men mest klär jag mig i svart.

Stalin är död.

Ställer om klockan. Långsamt ska jag låta kroppen vaggas in i någon slags rutin. I går när stora tussar från mitt hår lossnade. Lovade du att allt skulle bli bra.

Jag undrar mest var tog fyrverkerierna vägen?

Dagarna börjar likadant, knäckemackor. Ibland byter jag te sorten i glaset, liksom för att känna att jag lever lite.
Idag har jag bara läst och stirrat in i väggen.
Nä blir allt lite lättare?

Jag går inte.
Jag stannar.
Jag har ont.
Jag gråter.
Du säger att vi måste kämpa.
Jag har utkämpat ett världskrig för oss.
Nu är du arg.
Säger att jag inte kämpar.
Men det gör jag, jag har bara ingen ork.

Detta ska inte romantiseras, men att kunna spela med fingrar på både nyckel och revben ger mig en slags känsla av kontroll. Som att allt jag nu äter vill kroppen ändå inte ha. För hela kroppen vet att något är snett. Och är rädd att det inte kommer kunna lösas med kyssar och fina ord.

Jag går långa planlösa promenader genom stan. Drömmer om ett liv på verkstadsgatan där regnet alltid låter lite bättre. Om att vinet ska smaka mindre gott. Känslan av att ge bort kontrollen till en flaska vin har utvecklats till någon slags flyktväg. jag har flytt till parker, klippor, vardagsrum och köksgolv.

jag är återigen bakfull och ska jobba ovanpå det, tänker att det är så jag överlever den här sommaren. Men det är nog så man förstör den.

Jag äter inte så mkt. Det är ingen som märker något.

Det känns inte så ofta bra, tänker jag fundersamt när jag vaknar. Den där känslan av rastlöshet som tar över hela mig och gör mig fast under ångesten.
 Sakta tar du över min hand, och liksom får mig att förstå att det är bättre att känna alldeles för mkt än att vara sådär tom. Jag tror folk skulle gilla mig bättre tom. Folk gillar inte människor som tystnar i andras sällskap. Folk som inte alltid bubblar utan snarare tittar på från sidlinjen.

Vem vet jag kanske kommer sluta upp helt själv, eller ja, jag och ångesten dvs.

Jag känner mig tom på

idag har jag sommarlov men jag är så fruktansvärt ledsen...
Av vilken anledning är svårt att avgöra..

Det är så himla ofta jag bara vill ställa mig och skrika i skolan. Prata inte med mig!!!

När jag började plugga hade jag bestämt mig för att vara trevlig och ha tålamod med alla. Inte sådär svår som jag nog många gånger kan vara.

Men det är helt värdelöst att vara snäll mot vissa som stressar sönder mitt hjärta. D säger att jag tar skolan på för stort allvar.

Jag känner att jag aldrig lyckats med något i mitt liv och att jag så gärna vill bli bra eller bäst på just det här. 

Känns ofta som jag är ensam i ett hav av girlworld. Om jag inte hade haft Z i skolan som är lik mig hade jag gått i taket...

Snart sommarlov. Jag ska sova nu klockan ringer tidigt i morgon. Student och maratonplugg..

Baby var har du varit??

Mitt plugg tar hela mitt liv just nu. Snart över.

Delat

När jag började läsa på juristprogrammet, var jag nog mest rädd för vassa armbågar och att hinna med allt man bör göra. En sak har jag i alla fall konstaterat efter lite mer än en halv termin. Vissa saker är precis som man trodde, men det mesta är inte alls så. Alla är inte supersjälvsäkra supermänniskor med siktet inställt på att tjäna alla pengar i världen(finns säkert nån men men) De flesta är ganska vanliga, många olika bakgrunder även om man kan skönja en viss politisk överhängande tillhörighet och att en viss stadskärnepreferens så kan man ändå urskilja så mycket mer. Dessutom hjälper och glädjs jag mer åt mina klasskamrater än vad jag kunnat ana. 

Och den uppskattning man får av att dela med sig av sina seminarieanteckningar var väldigt förbluffande. Det kommer bli 4,5 bra år.

Folk på internet, så himla mycket troll. Jag orkar liksom inte vara med. Ändå kommer jag alltid tillbaka efter bara lite mer av allas platta åsikter. Alla är förstås inte platta en del är intressant, genomtänkta och kloka. Det försvinner dock lite i havet i all idioti. Internet känns många gånger som ett utdraget högstadium där alla osäkra försöker vara något de inte är genom att få andra att känna sig som dem. Jag ett utdraget "jag läser inte böcker men jag tycker det här och det här" som allt som oftast är helt ogrundat i nåpgon slags flashbacktråd som förlänges borde tagits bort. Nog om internet. Nog om allt jag borde sova. 8-17 med föreläsningar i morgon. Mitt jobb ringer varje dag och vill ha mig både här och där hela tiden. Den här kursen kommer ta kål på mig.

Cinemagram är ju en fantastiskt rolig app som sagt. Här är min partner in crime i skolan. I går började vi en ny kurs känns spännande och läskigt. Mitt jobb ringer hela tiden och vill att jag ska jobba. Jag hinner inte städa och vill umgås mer med kärleken. Nej hörrni livet går inte ihop alla ggr.

Ibland har jag himla svårt att berätta saker, jag har som en konstant censur hängandes över mig. Det här grundar sig dels i att jag har så himla svårt att lite på folk och sen en tanke om vem bryr sig egentligen som alltid och konstant snurrar i mitt huvud. Jag väntar nu lite till på modet att faktiskt säga det jag tycker.

Veckan som gått har bestått av lite förkylning, jobb, plugg och en baba sonic kväll. Att få skriksjunga av sig till Håkan och träffa några himla fina personer är ju alltid ett plus. I dag ska jag jobba, närmare bestämt med strumpbyxor. Det är nu såhär kl kvart över 9 man får komplex över att alla man har ser lite halvtaskiga ut. men men. Resten av helgen kommer nog flyta bort i släkthäng.

Josefin bjöd på en så himla mysig och god middag innan jag gick ut i onsdags.

Jag har färgat håret väldigt askigt. Och gillar det jätte mkt.

Jag och min partner in crime om dagarna. Skulle inte klara av skolan om vi inte fikade så mkt som vi ändå gör.

Första tentan gick bättre än väntat, åh jag är så lycklig. Sen ordnade Emilie så jag fick en ny fantastisk hårfärg. Bra dag.

Är du pepsi, har du kola?

Dagens låt: Kent - 999
Dagens frisyr: Utsläppt. Bred lugg och plattat.
Dagens smink: Concealer, puder, mascara och eyeliner.
Dagens klädsel: Svarta jeans, air max, vit  blus och svart kofta.
Dagens händelse: Fika med vänner.
Dagens planer: Somna i soffan alldeles för tidigt, jobb i morgon
Dagens vill ha: Värme, sneakers och ett tangentbord.
Dagens saknad: Saknar inte så mkt alls.
Dagens tråkigaste: PM
Dagens mat: Äggmackor, spaghetti och köttbullar och fetaostkyckling med ris.
Dagens kärlek: D och katten.
Dagens humör: Trött men glad.
Dagens köp: Veganlatte, eko-honung och påskmust.

Måste sluta umgås med folk som bara tar energi och trycker ner mig. Jag har sagt det tusen ggr. Men det har liksom inte riktigt sjunkit in att man är vuxen och får bestämma själv. Nu ska jag bestämma själv.