Ibland ser jag ut såhär. Men mest klär jag mig i svart.

Stalin är död.

Ställer om klockan. Långsamt ska jag låta kroppen vaggas in i någon slags rutin. I går när stora tussar från mitt hår lossnade. Lovade du att allt skulle bli bra.

Jag undrar mest var tog fyrverkerierna vägen?

Dagarna börjar likadant, knäckemackor. Ibland byter jag te sorten i glaset, liksom för att känna att jag lever lite.
Idag har jag bara läst och stirrat in i väggen.
Nä blir allt lite lättare?

Jag går inte.
Jag stannar.
Jag har ont.
Jag gråter.
Du säger att vi måste kämpa.
Jag har utkämpat ett världskrig för oss.
Nu är du arg.
Säger att jag inte kämpar.
Men det gör jag, jag har bara ingen ork.

Detta ska inte romantiseras, men att kunna spela med fingrar på både nyckel och revben ger mig en slags känsla av kontroll. Som att allt jag nu äter vill kroppen ändå inte ha. För hela kroppen vet att något är snett. Och är rädd att det inte kommer kunna lösas med kyssar och fina ord.

Jag går långa planlösa promenader genom stan. Drömmer om ett liv på verkstadsgatan där regnet alltid låter lite bättre. Om att vinet ska smaka mindre gott. Känslan av att ge bort kontrollen till en flaska vin har utvecklats till någon slags flyktväg. jag har flytt till parker, klippor, vardagsrum och köksgolv.

jag är återigen bakfull och ska jobba ovanpå det, tänker att det är så jag överlever den här sommaren. Men det är nog så man förstör den.

Jag äter inte så mkt. Det är ingen som märker något.

Det känns inte så ofta bra, tänker jag fundersamt när jag vaknar. Den där känslan av rastlöshet som tar över hela mig och gör mig fast under ångesten.
 Sakta tar du över min hand, och liksom får mig att förstå att det är bättre att känna alldeles för mkt än att vara sådär tom. Jag tror folk skulle gilla mig bättre tom. Folk gillar inte människor som tystnar i andras sällskap. Folk som inte alltid bubblar utan snarare tittar på från sidlinjen.

Vem vet jag kanske kommer sluta upp helt själv, eller ja, jag och ångesten dvs.

Jag känner mig tom på

idag har jag sommarlov men jag är så fruktansvärt ledsen...
Av vilken anledning är svårt att avgöra..

Det är så himla ofta jag bara vill ställa mig och skrika i skolan. Prata inte med mig!!!

När jag började plugga hade jag bestämt mig för att vara trevlig och ha tålamod med alla. Inte sådär svår som jag nog många gånger kan vara.

Men det är helt värdelöst att vara snäll mot vissa som stressar sönder mitt hjärta. D säger att jag tar skolan på för stort allvar.

Jag känner att jag aldrig lyckats med något i mitt liv och att jag så gärna vill bli bra eller bäst på just det här. 

Känns ofta som jag är ensam i ett hav av girlworld. Om jag inte hade haft Z i skolan som är lik mig hade jag gått i taket...

Snart sommarlov. Jag ska sova nu klockan ringer tidigt i morgon. Student och maratonplugg..

Baby var har du varit??

Mitt plugg tar hela mitt liv just nu. Snart över.

Delat

När jag började läsa på juristprogrammet, var jag nog mest rädd för vassa armbågar och att hinna med allt man bör göra. En sak har jag i alla fall konstaterat efter lite mer än en halv termin. Vissa saker är precis som man trodde, men det mesta är inte alls så. Alla är inte supersjälvsäkra supermänniskor med siktet inställt på att tjäna alla pengar i världen(finns säkert nån men men) De flesta är ganska vanliga, många olika bakgrunder även om man kan skönja en viss politisk överhängande tillhörighet och att en viss stadskärnepreferens så kan man ändå urskilja så mycket mer. Dessutom hjälper och glädjs jag mer åt mina klasskamrater än vad jag kunnat ana. 

Och den uppskattning man får av att dela med sig av sina seminarieanteckningar var väldigt förbluffande. Det kommer bli 4,5 bra år.

Folk på internet, så himla mycket troll. Jag orkar liksom inte vara med. Ändå kommer jag alltid tillbaka efter bara lite mer av allas platta åsikter. Alla är förstås inte platta en del är intressant, genomtänkta och kloka. Det försvinner dock lite i havet i all idioti. Internet känns många gånger som ett utdraget högstadium där alla osäkra försöker vara något de inte är genom att få andra att känna sig som dem. Jag ett utdraget "jag läser inte böcker men jag tycker det här och det här" som allt som oftast är helt ogrundat i nåpgon slags flashbacktråd som förlänges borde tagits bort. Nog om internet. Nog om allt jag borde sova. 8-17 med föreläsningar i morgon. Mitt jobb ringer varje dag och vill ha mig både här och där hela tiden. Den här kursen kommer ta kål på mig.

Cinemagram är ju en fantastiskt rolig app som sagt. Här är min partner in crime i skolan. I går började vi en ny kurs känns spännande och läskigt. Mitt jobb ringer hela tiden och vill att jag ska jobba. Jag hinner inte städa och vill umgås mer med kärleken. Nej hörrni livet går inte ihop alla ggr.

Ibland har jag himla svårt att berätta saker, jag har som en konstant censur hängandes över mig. Det här grundar sig dels i att jag har så himla svårt att lite på folk och sen en tanke om vem bryr sig egentligen som alltid och konstant snurrar i mitt huvud. Jag väntar nu lite till på modet att faktiskt säga det jag tycker.

Veckan som gått har bestått av lite förkylning, jobb, plugg och en baba sonic kväll. Att få skriksjunga av sig till Håkan och träffa några himla fina personer är ju alltid ett plus. I dag ska jag jobba, närmare bestämt med strumpbyxor. Det är nu såhär kl kvart över 9 man får komplex över att alla man har ser lite halvtaskiga ut. men men. Resten av helgen kommer nog flyta bort i släkthäng.

Josefin bjöd på en så himla mysig och god middag innan jag gick ut i onsdags.

Jag har färgat håret väldigt askigt. Och gillar det jätte mkt.

Jag och min partner in crime om dagarna. Skulle inte klara av skolan om vi inte fikade så mkt som vi ändå gör.

Första tentan gick bättre än väntat, åh jag är så lycklig. Sen ordnade Emilie så jag fick en ny fantastisk hårfärg. Bra dag.

Är du pepsi, har du kola?

Dagens låt: Kent - 999
Dagens frisyr: Utsläppt. Bred lugg och plattat.
Dagens smink: Concealer, puder, mascara och eyeliner.
Dagens klädsel: Svarta jeans, air max, vit  blus och svart kofta.
Dagens händelse: Fika med vänner.
Dagens planer: Somna i soffan alldeles för tidigt, jobb i morgon
Dagens vill ha: Värme, sneakers och ett tangentbord.
Dagens saknad: Saknar inte så mkt alls.
Dagens tråkigaste: PM
Dagens mat: Äggmackor, spaghetti och köttbullar och fetaostkyckling med ris.
Dagens kärlek: D och katten.
Dagens humör: Trött men glad.
Dagens köp: Veganlatte, eko-honung och påskmust.

Måste sluta umgås med folk som bara tar energi och trycker ner mig. Jag har sagt det tusen ggr. Men det har liksom inte riktigt sjunkit in att man är vuxen och får bestämma själv. Nu ska jag bestämma själv.

Rolig och beroende framkallande app aka cinemagram. Den här veckan pluggar jag lite, men mest träffar jag vänner jag inte sett på ett tag. Det är dyrt att vara social. Ny jobbet är fint och lite läskigt på samma gång. Alltid lite jobbigt att vara vikarie. Men man vänjer väl sig

.

Om jag inte jobbar i morgon ska jag plugga så himla mkt. Sen bio. Idag kom kärleken hem med en iPad det här prylfest här hemma med andra ord.

Helgen har varit fin. Det har känts surrealistiskt med lediga dagar. Idag köpte jag en fantastisk klänning, fikade med min allra bästa vän och åt thaimat med kärleken. Jag fick även ett par nya hörlurar. Köpte även halsbandet på bilden. I morgon har jag bestämt mig för att vara ledig från jobb och börja läsa inför mitt pm. Men att ha 3 lugna veckor att se fram emot är så himla lyxigt!

Imorgon skriver vi. Som att vi skriver tenta 4 timmar och sen är vi klara för den här gången. Just nu ingen ångest alls. Men den kommer nog. Har som pepp köpt smågodis och tagit det fantastiskt lugnt. Ja såhär här har jag och lagboken sett ut de senaste veckorna.

nej.

I dag sa hela kroppen nej, huvudvärk när jag vaknade som fortsatte hela dagen. På väg hem från skolan hade jag svårt att fokusera blicken och har legat nerbäddad sen jag kom hem. Känns som att hela skolan upplyst mig om att det är 2 veckor kvar till tenta. Om jag hade haft en aning om hur stressigt det här programmet skulle bli så... hade jag antagligen börjat i alla fall men men.

Lagboken ligger numera nerbäddad i ett av biblioteksskåpen 400kr senare och min rygg är evigt tacksam.

Ironin.

Ibland säger jag åt mig själv i smyg. Trampar mig själv på tån när den där ironiska tonen glider ut. Det händer för ofta. Man ska tydligen kunna skylla på sin generation och inget annat.

Idag har jag varit på en arbetsintervju, jag har egentligen ingen aning om i fall jag kommer få jobbet. Men förhoppningarna är höga. Nu har dock allvaret och därmed tentapluggtider börjat. Tänkte va i skolan kl 8 i morgon. Grupparbeta snabbt och sen gå och läsa. Det här grupparbetet tar för lång tid i vanlig ordning och man bara önskar att produkten var färdig.

Jag ska nog belöna mig själv med en nya kamera eller en dyr väska om det går bra på tentan. Det måste helt enkelt gå bra. Nu te, sen sova.

Pluggdisco

Vi sitter ute på landet jag och kärleken. Jag läser om etik och han studerar diverse paragrafer. Man får egentligen inte plugga på lördagar. Vi är här med fint sällskap och i kväll väntas des mellokväll och lite vin. Och här har vi således den senaste tiden ur min telefon.

Stockholm's cold but I've been told I was born to endure this kind of weather.

Dagarna passerar snabbare än någonsin förut. Sidorna i böckerna avlöser varandra och köpekaffet på universitet bränner ett stort hål i min plånbok. För första gången i mitt liv har jag dragit mig undan. Telefonen bränner inte så där tyst som förut. Den är inte så där fasligt tyst för den där heller.

I dag har vi skrattat åt lagar, pratat alldeles för mycket när vi skulle slå i paragrafer. Ätit medhavd lunch och skrivit lite avtal.

En vän skrev precis att jag ser lillgammal ut. Kan inte låta bli att ta illa upp. Vet inte varför. Orkar inte analysera varför.

samvetets semester.

Samtidigt som vi fryser lite extra mycket i varandras närvaro. Tjatar om all tvätt, som bör vikas på ett visst sätt. Så duschar vi länge och varmt. I bland glömmer jag bort att jag inte har den där bästa kvinnliga vännen som jag delar allt med. Som är på ständig speed dial. Jag liksom glömmer det när jag är med dig.

När man säger att man saknar något vänskapsmässigt, när man omgärdas av så många människor som jag, blir man alltid svenskt förebrådd att man ska vara nöjd att man har någon. Jag är så trött på att nöja mig.

Är omgärdad av väldigt mycket snygga manliga vänner, manliga vänner som i bland är riktiga feministhatande as. Vi är nog inte längre vänner. Det vet de inte om än...

Februari

Jag rör knappt kameran längre. Däremot gör jag så mycket annat jag aldrig gjort tidigare. Jag umgås med människor jag aldrig trodde jag skulle ha så roligt med. Jag pluggar något som är väldigt glädjande för mig, men som även mina föräldrar gärna säger är bra. Man ska ju strunta i sådant. Vad mamma och pappa tycker. Men det slutar man nog aldrig göra.

Nu är jag mest förkyld.

Clean – warm cotton, kan vara bästa som hänt/unnat mig.

Att vara så där förskräckligt ynklig.

Kroken.

70-talet kom med håridéer.

Jag har läst scum-manifestet

Januari du blåser varmare än någonsin.

Att börja på juristprogrammet är surrealistiskt och samtidigt så himla rätt. Ser fram emot att gå upp tidigt och vara i skolan hela dagen. Rutinen. De nya människorna som kommer slängas i ens liv. Min kalender är helt full och för första gången på så himla länge känns det helt rätt. Bilderna är från senaste veckan. Mest tunga böcker och nya hårfärgen!