Detta ska inte romantiseras, men att kunna spela med fingrar på både nyckel och revben ger mig en slags känsla av kontroll. Som att allt jag nu äter vill kroppen ändå inte ha. För hela kroppen vet att något är snett. Och är rädd att det inte kommer kunna lösas med kyssar och fina ord.

Jag går långa planlösa promenader genom stan. Drömmer om ett liv på verkstadsgatan där regnet alltid låter lite bättre. Om att vinet ska smaka mindre gott. Känslan av att ge bort kontrollen till en flaska vin har utvecklats till någon slags flyktväg. jag har flytt till parker, klippor, vardagsrum och köksgolv.